byemom

Hejsan alla!
Ni får ursäkta mig, jag har varit fruktansvärt dålig på att uppdatera. Det har absolut inte hänt något från casper LVU och jag får fortfarande inte prata med honom.
Tänkte slänga in en text som jag skrev i skolan och se vad ni tycker, kom gärna med komentarer!

Socionomutbildningen måste förbättras

 Det finns allvarliga brister inom socialtjänstens sätt att arbeta och framförallt blir bristerna tydliga när man läser LVU-beslut. Därför är det nödvändigt att socionomutbildningen förändras om samhället skall kunna känna förtroende och tillit inför socialtjänstens verksamhet.

     Under 2008 togs 750 beslut om omhändertagande och mellan 2005-2008 ökade besluten med hela 23%. Orsakerna till detta kan vara att det blir lättare för en person att anmäla en annan, anonymt dessutom. Folket har fått en större medvetenhet på hur man kan ingripa med socialens hjälp vilket är bra på ett sätt, men det har också gett folk en möjlighet att använda anmälningar felaktigt vid en konflikt. Det är ju inte första gången socialtjänsten är i blåsväder. I ett fall hade mannen i förhållandet dödade mamman och fick, efter avtjänat fängelsestraff vårdnad om barnen för att socialen ansåg att han var helt frisk och att han hade fått sitt straff, men var det någon som frågade barnen vad de ville och hur de kände inför detta beslut? Nej, resultatet blir att socialnämnden sätter barnen hos en man som har dödat deras mamma!

    För det första måste socionomer måste få mer arbetslivserfarenhet och inte bara komma direkt från skolan och sätta sig och fatta beslut som faktiskt kan få konsekvenser för resten av livet för människor de möter. Det hade varit bra att kombinera utbildning med praktik, till exempel på ett LVU-hem, på så sätt får nyutbildade socionomer insyn och erfarenhet av vad det innebär att ha hand om ett LVU-beslut och därmed kanske blir lite mer lyhörda för hur de berörda barnen känner det.

     För det andra kan man anse att när beslut ska beslutas så borde de vara flera socionomer som sätter sig ner och går igenom utredningen och beslutet. Tillsammans kan de komma med åsikter och argument som kanske får de andra i gruppen att tänka efter.  Varför inte ta in en person utifrån, exempelvis skulle en företrädare för barnpsykiatrin vara lämpligt eftersom de alltid ser till barnets bästa. De skulle även kunna vara behjälpliga med de samtal som skall hållas med det berörda barnet då de kan räknas som experter på att hålla barnsamtal.

    För det tredje ska enligt lag ett LVU-beslut omprövas var sjätte månad vilket jag tycker är fel. Länsrätten borde tillsammans med socialförvaltningen sätta sig ner varje månad och gå igenom om den ungdomen fortfarande behöver vård. Men kämpar du inte själv för att länsrätten ska ompröva ditt fall kan de ta lång tid innan de omprövas.

    Vissa kanske tycker att när man har gått sin socionomutbildning på tre och ett halvt år så ska man kunna sina saker och de ska räcka för att klara ett sådant stort ansvar, visst de kan man tycka och de skulle inte vara omöjligt men vi har ju många bevis på att man behöver mer arbetslivserfarenhet inom yrket.

     Enligt min mening så finns det inga ord för de sociala myndigheterna längre. Det kanske är på tiden att folket höjer sin röst och sätter stopp för okänsligheten? Kanske på tiden att de verkligen lägger tid på sina utredningar och tar barn ifrån de hemmen som verkligen är i behov av det och med det menar jag när droger, alkohol, misshandel och kränkning är inblandat. För att bra och riktiga beslut ska kunna fattas måste man arbeta med både lagstiftning och hjärta, beslutet ska ju vara för barnets bästa.