Regler inget för Socialen längre?
Är det inte konstigt att vad man än gör så är det ändå Socialen som har rätt? Att man alltid ska behöva känna sig så liten när man gå in i det lilla rummet och dörren stängs.
Och inte nog med det blir Socialsekreterarna allt yngre och yngre inte för jag har något stort problem med det eller jo en liten del faktiskt .
Saken är den att Socialen inte verkar att ha några regler som helst längre utan de går sin egna väg och om de skulle såra barn som vuxna det bryr de sig inte om? Det är inte de som lider när de tar ett barn från en familj på helt fel grunder . Sen när man vill ha en grund till deras beslut så hänvisar de bara tillbaka till sitt beslut . Men vad är själva grunden till ett sådant pass stort beslut? Det känns inte riktigt som att de dömer från hjärtat utan helt ifrån regelboken.
Men då blir frågan direkt : Hur ska man döma , enligt regelboken eller hjärtat ?
Det är en familj de splittrar medans Sekreterarna själv går hem till sina egna familjer .
Man skulle kanske göra en utredning på deras barn och familjer ?
När Socialen få in en anmälan så måste de genast börja med en utredning . Även fast anmälan är anonym och mycket möjligt kan innehålla en massa struntprat .
Vilket innebär att i princip kan vilken människa som helst göra en anmälan på någon annan.
Så om du blir arg på din kompis eller din pojkvän eller flickvän gör slut så kan de ringa till Socialen och lägga in en anmälan? Ska det verkligen gå till så?
Utredningen fortsätter sedan i tre månader framåt bl.a. med en massa hembesök vilket i sin tur innebär att de går igenom hela ens liv ,ens hem? Vad har dom med det att göra ? Har du inte städat hemma så blir det fel , är där inte rätt mat i kylskåpet är det fel ! Vadå? Får man inte äta vad man vill? Om jag inte orkar städa en dag är det fel då? Och inte nog med det så kommer de precis när man minst anar det alltså inga tider är bokade. När de väl är hemma hos dig så ska de snacka med dig och barnet/barnen enskilt . Är det normalt och tränga in ett litet barn i en sådan situation? Då kommer ju barnet/barnen ikläm igen. Efter det så blir det lite fler hembesök och sedan efter allt man har fått gå igenom så får du då hem ett beslut om dom ska ta ifrån dig ditt barn eller inte . Skulle det bli så att de inte hittar några anledningar till att göra det så räcker det med att dom får in en ny anmälan så blir det en ny utredning med samma saker igen. Men sen kommer vi ju till den dagen de knackar på din dörr med ett beslut om ett omgående LVU. Du får packa en liten väska och se sorgen i ditt barns ögon.
Att få ifrån taget sitt barn är nog något av det värsta som finns men inte för Socialen som står i grund för detta beslut? Finns inga ord i världen som kan förklara hur det är att bli bortslitet från sin Mamma eller Pappa. Hela barnets trygghet försvinner .Ska du sen överklaga detta beslut så måste du skriva en fruktansvärt bra överklagan till Länsrätten.
Och du ska ju helst ha en advokat annars kommer du inte så långt . Du blir ännu en gång liten på jorden när du sitter där i rätten för att försöka få tillbaka DITT barn. Vill inte sen Länsrätten döma till din fördel så måste du gå vidare till kammarrätten och de är inte alls säkert de tar upp ditt mål och då är du körd . Då kommer du inte längre utan får vänta tills det bli omprövning av ditt mål. Vilket som ska ske vart 6 månad enligt LVU lagen.
(13 § Socialnämnden skall noga följa vården av den som får vård med stöd av denna lag.
Har den unge beretts vård med stöd av 2 §, skall socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vård enligt lagen fortfarande behövs.)
Gör dom det? Nej verkligen inte! Kämpar man inte för att få sitt barn tillbaka så kommer du troligtvis aldrig få ditt barn tillbaka. Enligt min mening så finns det inga ord för de Sociala myndigheterna längre. Kanske på tiden att folket höjer sin röst och sätter stopp för deras beteende? Kanske på tiden att de verkligen lägger ner tid på sina utredningar och tar barn ifrån de hemmen som verkligen är i behov av det och med de menar jag när droger , alkohol , misshandel och kränkning är inblandat.
Låt de vara som verkligen inte har det svårt hemma!
Lägg ner regelboken och använd hjärtat ? Bra eller dåligt ?
Det kan bara person till person svara på , enligt min mening BRA! 
Hej Robbin.
Jag har suttit och läst lite av din blogg.
Det räckte med att jag läste det här inlägget och jag kände igen mig själv i det här.
Jag blir tårögd när jag läser det här ska du veta.
Jag har själv haft och göra med socialen sen jag va 6 år och dom tog mig ifrån min mamma (men det hade ju också sina orsaker).
Blev att jag fick flytta till min pappa. Jag bodde där i 2 år sen ville han inte ha kvar mig längre. Så det blev att han och socialen skickade mig till en fosterfamilj.
Sen dess har jag bott i 3 olika fosterfamiljer.
Jag är idag 18 år och bor fortfarande i en av mina familjer och är inte av med socialen än.
Men jag har också samma problem som du har.
Jag har en lillasyster som nu fyller 10 år den 25 november.
Medan jag bodde i fosterfamilj i norrköping, där jag nu än bor kvar, så föddes hon med min mamma och hennes pappa nere i småland.
Hon hann bara bo med dom i ungefär 2-3 månader sen tog dom henn (med sina orsaker där också).
Och sen dess har min mamma kämpat med att få hem henne men det har inte gått så bra.
Nu vill hennes fosterfamilj och social skriva över vårdnaden på dom och det kommer varken jag eller min mamma acceptera så jag vet på ett ungefär hur du känner dig robbin så du behöver inte känna dig ensam.
Och min lillasyster är verkligen mitt allt.
Jag har också två småbröder på min pappas sida men har ingen kontakt med min pappa pga hans fru inte vill det, men så är det.
Men du ska veta att jag har ungefär samma problem som dig när det gäller ens syskon och socialen.
Jag är den personen som ALDRIG kommer att ge upp för jag gör allt för mitt kött och blod, skulle offra mitt liv för henne.
Men det du har skrivit är verkligen värt att läsa för dom som inte vet vad vi går igenom.
Jag ska faktiskt lägga ut din blogg på min bilddagbok och se om folk läser den för det är verkligen värt det.
Men jag önskar dig all lycka och hoppas på att vi kanske kan snacka mer om det här. Det är skönt att ha någon att prata med ibland som går/har gått igenom samma sak.
Ha det bra.
Mvh Emelie
Hejsan Emeie!
Jag om någon förstår vad du går igenom!
Och saken är den att vi 2 sitter i precis samma båt!
Det ända vi kan göra emelie är att försöka få våra röster hörda! Därför har jag skapat denna blogg.Jag har försökt allt som någonsin går man kommer inte någonstans känns det som MEN jag/du ger aldrig upp eller hur ? För vi kämpar för något som står oss nära hjärtat! Ingen kan någonsin få oss att ändra på våra känslor! Det är klart att vi kan snacka och stötta varandra igenom detta! Jag finns på [email protected]
Sköt om dig tills vi hörs nästa gång!
Hej Robin. Visste inte om detta. Men det är hemskt och jag förstår verkligen dig. Men tyvärr är det så att det inte krävs mycket för att en utredning ska börja när det gäller barn. Men förstår inte hur dem kunde LVU:a honom på så lite grunder, för det ska inte gå, det ska krävas rätt mycket för att man ska kunna ta ettt barn från föräldrarna. Tycker du ska fortsätta kämpa, och ge inte upp. Kram Sanna:)
