byemom

Hejsan alla!
Ni får ursäkta mig, jag har varit fruktansvärt dålig på att uppdatera. Det har absolut inte hänt något från casper LVU och jag får fortfarande inte prata med honom.
Tänkte slänga in en text som jag skrev i skolan och se vad ni tycker, kom gärna med komentarer!

Socionomutbildningen måste förbättras

 Det finns allvarliga brister inom socialtjänstens sätt att arbeta och framförallt blir bristerna tydliga när man läser LVU-beslut. Därför är det nödvändigt att socionomutbildningen förändras om samhället skall kunna känna förtroende och tillit inför socialtjänstens verksamhet.

     Under 2008 togs 750 beslut om omhändertagande och mellan 2005-2008 ökade besluten med hela 23%. Orsakerna till detta kan vara att det blir lättare för en person att anmäla en annan, anonymt dessutom. Folket har fått en större medvetenhet på hur man kan ingripa med socialens hjälp vilket är bra på ett sätt, men det har också gett folk en möjlighet att använda anmälningar felaktigt vid en konflikt. Det är ju inte första gången socialtjänsten är i blåsväder. I ett fall hade mannen i förhållandet dödade mamman och fick, efter avtjänat fängelsestraff vårdnad om barnen för att socialen ansåg att han var helt frisk och att han hade fått sitt straff, men var det någon som frågade barnen vad de ville och hur de kände inför detta beslut? Nej, resultatet blir att socialnämnden sätter barnen hos en man som har dödat deras mamma!

    För det första måste socionomer måste få mer arbetslivserfarenhet och inte bara komma direkt från skolan och sätta sig och fatta beslut som faktiskt kan få konsekvenser för resten av livet för människor de möter. Det hade varit bra att kombinera utbildning med praktik, till exempel på ett LVU-hem, på så sätt får nyutbildade socionomer insyn och erfarenhet av vad det innebär att ha hand om ett LVU-beslut och därmed kanske blir lite mer lyhörda för hur de berörda barnen känner det.

     För det andra kan man anse att när beslut ska beslutas så borde de vara flera socionomer som sätter sig ner och går igenom utredningen och beslutet. Tillsammans kan de komma med åsikter och argument som kanske får de andra i gruppen att tänka efter.  Varför inte ta in en person utifrån, exempelvis skulle en företrädare för barnpsykiatrin vara lämpligt eftersom de alltid ser till barnets bästa. De skulle även kunna vara behjälpliga med de samtal som skall hållas med det berörda barnet då de kan räknas som experter på att hålla barnsamtal.

    För det tredje ska enligt lag ett LVU-beslut omprövas var sjätte månad vilket jag tycker är fel. Länsrätten borde tillsammans med socialförvaltningen sätta sig ner varje månad och gå igenom om den ungdomen fortfarande behöver vård. Men kämpar du inte själv för att länsrätten ska ompröva ditt fall kan de ta lång tid innan de omprövas.

    Vissa kanske tycker att när man har gått sin socionomutbildning på tre och ett halvt år så ska man kunna sina saker och de ska räcka för att klara ett sådant stort ansvar, visst de kan man tycka och de skulle inte vara omöjligt men vi har ju många bevis på att man behöver mer arbetslivserfarenhet inom yrket.

     Enligt min mening så finns det inga ord för de sociala myndigheterna längre. Det kanske är på tiden att folket höjer sin röst och sätter stopp för okänsligheten? Kanske på tiden att de verkligen lägger tid på sina utredningar och tar barn ifrån de hemmen som verkligen är i behov av det och med det menar jag när droger, alkohol, misshandel och kränkning är inblandat. För att bra och riktiga beslut ska kunna fattas måste man arbeta med både lagstiftning och hjärta, beslutet ska ju vara för barnets bästa.

Hejsan!

Som jag skrev i förra inlägget så skulle jag försöka få Caspers LVU omprövat och försöka få vårdnad om honom!
Det har gått rätt åt skogen! Det är tydligen bara en vårdnadshavare som kan göra detta. Alltså Mamma och Hans Pappa! Hans pappa skulle aldrig göra det så allt hänger på mamma som det ser ut! Sen vårdnaden ville inte ens min advokat ta sig an. Han påstår att det inte är en chans i världen att jag kommer kunna få vårdnaden om honom iom att jag inte har jobb och en fast framtid!
Jag ringde till Socialen i Tisdags förra veckan och sa att jag skulle få ha kontakt med min lillebror. Hon sa då att hon skulle återkomma och dagen efter kom hon då med beskedet att jag fick snacka med honom!
Så nu har jag snackat med honom 2 ggr. Första gången mådde han jätte bra vilket glädjer mig! Är han glad är jag glad. Men andra samtalet va inte lika glatt! Han ville hem och saknade både mig och min mamma så klart! Han skulle ha möte med mamma på onsdag så han gick och räkna ner dagarna till det! Sen idag på fick jag ett samtal av Caspers Farmor där hon anklagar mig för att ge min bror falska förhoppningar och att jag bara fick snacka med honom 2 dagar i veckan! Vilket inte jag alls går med på! Då börja hon med att jag inte bestämde ett skit utan det gjorde dom och Caspers pappa.Sen inte nog med det ber hon mig att 'täppa igen min trut'! DÅ blev jag förbannad, då va det sista ordet sagt från hennes käft vilket ledde till att jag sa : Håller du inte käften så åker jag ner och dödar dig' Så nu får jag inte alls sacka med honom!
Visst det va en j*vligt onödig komentar, jag vet! Men vad gör man? Jag är helt maktlös! Det ända jag kan göra är att försöka få ut denna bloggen så jag kan komma ut i en tidning och få min röst hörd! För som det ser ut i dagsläget kommer jag verkligen ingenstans.
Om någon människa där ute kan tala om för mig hur jag ska göra detta så kom gärna med förslag! Allt är välkommen!


Förresten så skrev en tjej en komentar som jag läste innan! Och hon sitter i precis samma båt som mig! Hon försöker varje dag få hem sin lillasyster men socialen vägrar att gå tillmötesgående! Jag ska be henne att skriva ett inlägg här i bloggen om sina erfarenheter och hur hon ser och känner för det hela!
Men jag säger bara : Emelie stå på dig! Låt dom aldrig knäcka dig tjejen!

Hej Robbin Här.
Ber verkligen omursäkt för den dåliga uppdateringen! Har inte kännt att jag har haft tid och ork då jag har mycket med skolan också.
Allt ser väl ut som innan . Får fortfarande inte träffa min bror MEN om några dagar är det omprövning i hans LVU.
Så jag ska ta kontakt med min advokat och ompröva hans mål.
Har jag tur kan jag kanske t o m söka om vårdnad för honom.
Sist blev jag nekad då de inte tyckte jag hade en trygg framtid ..
Men handlar det om de? Jag kan ge mig bror den uppväxt han behöver och KÄRLEK vilket han i dagsläget behöver mest enligt min mening!
Min Bror kommer alltid vara den som jag Älskar mest i min familj och det sårar mig att inte ens få prata med honom! Har snart gått ett halv år sen jag prata med honom sist .
Vad jag har hört så har han bytt skola och satts i en Särklass?!?!
Menar absolut inte att det är något fel på det MEN min bror behöver verkligen inte gå i en sådan klass.
Jag snacka med lärarna på hans förra skola och han hade hur bra *betyg* som helst.
Ska även ringa Socialen på Måndag och be om ett möte med dom . Öga för öga !
Vill ha en grund till deras beslut och tycker det är på tiden att de bemöter mig med respekt !
Vill de inte gå tillmötesgående så överklagar jag det beslutet också!
På tiden att Socialen står för sina Handlingar!
Ha det bra folket! Uppdaterar direkt när jag vet mer!

Hejsan! Ser att Det här med pengar har blivit ett väldigt känsligt ämne för vissa! Men det är kul med komentarer och jag säger absolut inte att något är rätt eller fel. Alla har sin Åsikt! Men tänkte att vi skulle lämna den tråden lite nu och komma in på det här med LVU lite igen .. fast inte riktigt just nu . Ska skrapa ihop ett inlägg sen med en av mina egna utredningar och skriva ner det så ni får se hur mina har varit! Men som sagt kul med era åsikter :)

Är det inte konstigt att vad man än gör så är det ändå Socialen som har rätt? Att man alltid ska behöva känna sig så liten när man gå in i det lilla rummet och dörren stängs.
Och inte nog med det blir Socialsekreterarna allt yngre och yngre inte för jag har något stort problem med det eller jo en liten del faktiskt .

Saken är den att Socialen inte verkar att ha några regler som helst längre utan de går sin egna väg och om de skulle såra barn som vuxna det bryr de sig inte om? Det är inte de som lider när de tar ett barn från en familj på helt fel grunder . Sen när man vill ha en grund till deras beslut så hänvisar de bara tillbaka till sitt beslut . Men vad är själva grunden till ett sådant pass stort beslut? Det känns inte riktigt som att de dömer från hjärtat utan helt ifrån regelboken.
Men då blir frågan direkt : Hur ska man döma , enligt regelboken eller hjärtat ?
Det är en familj de splittrar medans Sekreterarna själv går hem till sina egna familjer .
Man skulle kanske göra en utredning på deras barn och familjer ?

När Socialen få in en anmälan så måste de genast börja med en utredning . Även fast anmälan är anonym och mycket möjligt kan innehålla en massa struntprat .
Vilket innebär att i princip kan vilken människa som helst göra en anmälan på någon annan.
Så om du blir arg på din kompis eller din pojkvän eller flickvän gör slut så kan de ringa till Socialen och lägga in en anmälan? Ska det verkligen gå till så?
Utredningen fortsätter sedan i tre månader framåt bl.a. med en massa hembesök vilket i sin tur innebär att de går igenom hela ens liv ,ens hem? Vad har dom med det att göra ? Har du inte städat hemma så blir det fel , är där inte rätt mat i kylskåpet är det fel ! Vadå? Får man inte äta vad man vill? Om jag inte orkar städa en dag är det fel då? Och inte nog med det så kommer de precis när man minst anar det alltså inga tider är bokade. När de väl är hemma hos dig så ska de snacka med dig och barnet/barnen enskilt . Är det normalt och tränga in ett litet barn i en sådan situation? Då kommer ju barnet/barnen ikläm igen. Efter det så blir det lite fler hembesök och sedan efter allt man har fått gå igenom så får du då hem ett beslut om dom ska ta ifrån dig ditt barn eller inte . Skulle det bli så att de inte hittar några anledningar till att göra det så räcker det med att dom får in en ny anmälan så blir det en ny utredning med samma saker igen. Men sen kommer vi ju till den dagen de knackar på din dörr med ett beslut om ett omgående LVU. Du får packa en liten väska och se sorgen i ditt barns ögon.

Att få ifrån taget sitt barn är nog något av det värsta som finns men inte för Socialen som står i grund för detta beslut? Finns inga ord i världen som kan förklara hur det är att bli bortslitet från sin Mamma eller Pappa. Hela barnets trygghet försvinner .Ska du sen överklaga detta beslut så måste du skriva en fruktansvärt bra överklagan till Länsrätten.
Och du ska ju helst ha en advokat annars kommer du inte så långt . Du blir ännu en gång liten på jorden när du sitter där i rätten för att försöka få tillbaka DITT barn. Vill inte sen Länsrätten döma till din fördel så måste du gå vidare till kammarrätten och de är inte alls säkert de tar upp ditt mål och då är du körd . Då kommer du inte längre utan får vänta tills det bli omprövning av ditt mål. Vilket som ska ske vart 6 månad enligt LVU lagen.

(13 § Socialnämnden skall noga följa vården av den som får vård med stöd av denna lag.
   Har den unge beretts vård med stöd av 2 §, skall socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vård enligt lagen fortfarande behövs.)

Gör dom det? Nej verkligen inte! Kämpar man inte för att få sitt barn tillbaka så kommer du troligtvis aldrig få ditt barn tillbaka. Enligt min mening så finns det inga ord för de Sociala myndigheterna längre. Kanske på tiden att folket höjer sin röst och sätter stopp för deras beteende? Kanske på tiden att de verkligen lägger ner tid på sina utredningar och tar barn ifrån de hemmen som verkligen är i behov av det och med de menar jag när droger , alkohol , misshandel och kränkning är inblandat.
Låt de vara som verkligen inte har det svårt hemma!
Lägg ner regelboken och använd hjärtat ? Bra eller dåligt ?
Det kan bara person till person svara på , enligt min mening BRA!

Hejsan!
Jag som har startat denna bloggen heter Robbin Nilsson är 20 år och bor i Smålandsstenar som ligger 7 mil från halmstad.
Innan jag flyttade till Smålandsstenar bodde jag i Malmö i 17 år med min mamma och med min lillebror.
Min brors pappa bodde också med oss fram till det att jag fyllde 10 år och min bror föddes.
Sen var han otrogen och mamma lämnade honom och det var då allt började med Socialanmälningar.
Så har de hållt på fram till nu när jag är 20 år alltså i hela 10 år .
Skillnaden är nu att Socialen nu har lagt klorna på min lillebror istället.
Han blev LVU:ad förra året i November och bosattes då hos sin farmor&farfar som är 70 år gamla för hans pappa vägrar låta han bo hos honom.
Jag har försökt och försöker fortfarande få honom till att bo med mig men iochmed att jag har en Villkorligdom på mig så anser Socialen att jag inte är en *förebild* för honom.
Det va en liten del av allt jag har att framföra och jag hoppas verkligen att folk inser att Socialen är inget man leker med .
Man har inte en chans när man väl är fast i derras spindelnät!
Kom gärna med komentarer bra som dåliga.